Tvärbanan anno 1924
Vad då Tvärbanan anno 1924. Då fanns ju inte tvärbanan. Låt oss gå tillbaka i tiden. Till exempel till 1924-30. Vi tänker oss att tvärbanan fanns då.
Tvärbanan, en spårvagnslinje i Stockholm mellan Alvik och Sickla Udde. Ja den går förstås åt andra hållet också.
Spårvagnen kommer till starthållplatsen, Alvik, där vi väntar för att göra vår resa till andra sidan staden.
Jaha den stannade så långt borta!
Tur att den väntade på oss också.
Väl ombord tycker vi komforten är helt underbar. Trägolv, 24 sittplatser vilket lyx även om man får träsmak i baken, men tänk på de som får stå.
Så går spårvagnen mot resmålet Sickla udde. Det är en otrloigt massa hållplatser på vägen.
Konversationen mellan oss som åker består mest av ordet "va". Det gnisslar och skramlar. Vad gör det vi kommer ju snabbt fram utan häst och vagn. Framme avstigning för samtliga! Konduktören övervakar avstigningen.
Efter besöket i Hammarby Sjöstad var det dags för återresan.
Efter gnissel, träsmak och va, va, va är vi tillbaka i Alvik. Vi går av och personalen byter ut den röda baklyktan mot en vit strålkastare.
Vi hinner beundra mästerverket en stund.
Plötsligt vaknar vi upp från drömmen och konstaterar att det är år 2010 och att spårvagnen tillhör Svenska Spårvägssällskapet.
På andra spåret står Tvärbanan anno 2010.
Det var vår lilla underbara dröm bort i från dagens stress och liv.
Jag var ute och åkte spårvagn i går. Det var en spårvagn sedan 1924 som hade satts in på linjen Alvik - Sickla Udde. Det var kul att uppleva gamla minnen igen. Jag minns när jag åkte med dessa spårvagnar som barn att de gnisslade ganska bra i kurvorna och det var ingen skillnad nu heller. De skramlade och skakade precis lika mycket nu som förr, men det var kul att få uppleva gamla minnen från förr. Konduktörerna måste ha haft det jobbigt då de skulle ta betalt av passagerare och krångla sig fram bland alla stående i mittgången. Jag åkte på linje 17 ut till Fruängen för jag hade en klasskompis som bodde på Valutavägen i Hägersten.
Aktion, historik, fantasi. Ja allt finns på Vilda Västern iFokus
Jag älskar dessa vackra inredningar i trä
När jag var liten så var en av favoritleksakerna en konduktörsväska. Dagens barn vet väl inte ens vad man gör med en sån
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Här har du din konduktorsväska
Åh, en riktig väska
Fortfarande kan jag känna hur spännande det var att leka.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Vad härligt det ser ut inuti.
___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________
Medarbetare på Vilda västern iFokus
Fast träsmaken i baken kan man vara utan. Men att se denna spårvagn, väcker minnen till liv.
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
#6 Hade jag fått välja så hade jag gärna haft träbänkar kvar istället för sönderskurna smutsiga säten som ibland inte går att sitta på.
Ofta så åker man kanske inte så långa sträckor, åtminstone inte i Göteborg
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Såg trevligt ut. Bra bilder
#7 Det håller jag med om. Är de dessutom rätt utformade är de inte alls obekväma. Jag satt på en träbänk i ett tåg i Azerbajdzjan, men den var bekvämare än många av de säten som förekommer i dagens svenska lokaltrafik.
Värd för Finland ifokus, medarbetare på Ryssland ifokus.